Poesi

Ensam

Hemma hos mig är allting grått.Från hoodien som hänger bakom dörren till tankarna som pryder mitt inre. Och det dunkla ljuset av regnmolnen är allt jag verkar se.

Jag frågar mig själv vad som är värst att leva eller dö, jag vet inte längre svaret. Hur blev livet så entonigt, så monotont, så grått?

Inspirerad av “Träd” Solveig von Schoultz
Bäck

Som en porlande bäck.Dess ändlösa flöde och rörelse. Livets vägval, som att navigera bäckarna slingrandes tusentals i skogen.

Kommer det alltid vara denna eviga ström? Av tankar.
Ett brus av bäckens äventyrliga gång. Det kanske inte känns som så mycket för världen, så liten och gömd bland mossa och snår.Men som en bäck rinner den vidare,vidare till något större.

Vanvett

Det finns en plats i skogen,där mossan slingrar sig vild.Mörklagd av solens saknad,hypnotiserar naturen varelsen dansande under trädens dunkel.

En labyrint av länge förglömd,borttappat förstånd.Den täta dimman viskar om ljusets vansinne  gåtor om mörkrets förnuft.

I den bedövande tystnadensusar vinden, ett sorlav varelsens namn. Ett minne från ängen,dess varma böljande lugn.

Men här, så blottad, fri,naken av skymningens väv. Vandrande mellan skuggornas kontraster, vilsen i dess klarhet.Sen omsluter skogens djup, redo att sluka den som vågar gå för långt.

Inspirerad av “Det är innan sömnen ljusnar” Bo Carpelan
En bleknad dröm

Drömmen bleknar när solens ljus når din blick. En milslång gata i ett hav av sand, upphört. Som en plötslig storm i öknen, bortblåst.

Med lätta steg hoppar du fram, från sten till sten längs havet som en gång för länge sedan, va hemma.Ett hem djupt från gamla minnen.

Precis som förr värmde sanden,men nu tillbaka i det gamla minnet ekar stranden tom. Tom på det liv du trott dig känna.

Det som återstår när du öppnat ögonen,en suddig syn, en trevande känslaför att begripa det du nyss levt. Ett liv som en gång var ditt.

Inspirerad av “Oktoberdag” Kerstin Söderberg
Augustimorgon

En bris letar sig in under gardinen,varm från sommarens långa dagar.Jag rullar över till sängens svala sida.Trötta tankar flyter bort,halvt drömmande, kittlar solstrålarna min bara arm.

Jag kisar i morgonljuset,sakta suddas ett diffust minne ut.Solkatterna dansar glatt på den ljusblå tapeten.Kan sommaren ändå vara för alltid? En evighet av svårfångad mening.

Själens fönster

I spegeln beskådade ett par ögon sin egen blick. Alltid varit densamma, lika undrande och sökande efter svar. Fönstret in i själen,den del av dig som evigt kommer vara sig lik.

För när ögonen möter sin egen blick, på riktigt, minnas man det. Minns det som alltid varit och det som fortfarande är.Trots alla versioner av sig själv som passerat.